Skilsmässa med barn under 18

Prata igenom hur högtider och lov förändras.

Hitta snabbt

Många barn oroar sig för den förälder som är ensam. Många separationer slutar i osämja och det är lätt att ta till hårda ord. Oavsett vad ni tycker om varandra, prata aldrig illa om den andre inför barnet. Ni är två vettiga vuxna som vill ert barns bästa i första hand. Många barn blir budbärare mellan separerade föräldrar som inte kan kommunicera. Det är givetvis inte barnets ansvar. Hitta en kommunikationsväg som funkar mellan er vuxna — ring, mejla eller sms:a. Lyssna, trösta, lugna och svara på barnets frågor så gott ni kan. Tala om att alla känslor är ok och att ni alltid finns där om barnet vill prata. Acceptera om barnet hellre pratar med den andra föräldern. Skilsmässa i sig skadar inte barnet. Det kan däremot långvariga konflikter mellan föräldrarna göra. Barn är snabba med att ta på sig ansvaret för föräldrarnas mående. Tveka inte att skaffa stöd där barnet kan prata fritt med kloka vuxna eller andra i samma situation. Att dela upp dessa tillfällen mellan varandra kan vara en bra lösning, då behöver inte barnet känna ansvar för båda samtidigt.

Har ni svårt att samarbeta — sök hjälp! Ta kontakt med Familjerätten i er kommun. De jobbar med frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Så pratar ni om skilsmässan. Inom forskningen och familjerätten är det en relativt gemensam uppfattning att den mest sårbara åldern för separation är mellan sex månader och tre eller fyra år.

Vad får barn bestämma

En del tecken tyder på att perioden mellan två och fyra år är den mest sårbara. När barnet når denna ålder har det redan format objektrelationer och anknytningar, som blivit en del av deras identitet och jaguppfattning, men som ännu inte blivit tillräckligt säkra, stabila och integrerade för att tåla separationer. Barnet är i denna ålder fortfarande beroende av närvaron av den förälder eller person som varit barnets huvudsakliga vårdare under den första tiden. En tröskel i utvecklingen är objektkonstansen, vilken inträffar någon gång från två till fyra års ålder. Några forskare går ett steg längre och sätter gränsen vid treårsåldern. Objektkonstans är en mognadströskel som passeras vilket gör att barnet har lättare att acceptera temporär frånvaro från den person som varit huvudsakligen i barnets närhet under uppväxten. De tillfälliga separationerna kan nu förlängas utan att bli traumatiska. När barnet nått objektkonstans börjar barnet utveckla en mera enhetlig syn på sig själv och omvärlden.

Nu får barnet en förmåga att uppleva föräldrarna som särskilda människor med särskilda egenskaper. Barnet kan benämna sig själv bla som flicka eller pojke. Föräldern av samma kön kan bli rival, sedan identifikationsobjekt är av stor betydelse. När fullständig objektkonstans uppnåtts, ofta vid omkring tre års ålder, har första steget tagits mot upptäckten att andra finns, även om jag inte ser dem och att jag själv finns, även om ingen annan är i närheten. Barnet får nu en fördjupad känsla och förståelse för att ingen annan liknar mamma och pappa samt för att andra människor inte är utbytbara utan konstanta och att jag själv är en unik person. Fortfarande upplevs dock egenskaper som icke permanenta. Att uppnå objektkonstans är en övergångsfas som även har betydelse för barnet förmåga att uppfatta tid. Barnet har fram till nu inte klarat av att ha kvar bilden eller minnet av en frånvarande förälder särskilt länge. Med bakgrund till detta så rekommenderas det ofta att barn inte ska ha ett växelvis boende före treårsåldern, alltså när barnet uppnått åldern av objektkonstans.

Om en förälder är borta i en vecka när barnet är i åldern sex månader till treårsåldern upplever barnet det som att de knappast existerar längre. Först i tre-fyra årsåldern börjar de få ett tidsbegrepp som innebär att de klarar av att överblicka några dagars separation. Vissa forskare understryker att framför allt små barn upp till två-tre årsåldern har ett lättväckt anknytningsbeteende och att det kan vara intensivt i perioder. För att barnet inte ska utsättas för stort lidande måste det få ett adekvat gensvar från sin huvudsakliga anknytningsperson. Småbarn är bland annat av detta skäl särskilt sårbara för separation och bortstötning. Vid en temporär separation från bägge föräldrarna kan en total deaktivering av anknytningssystemet inträffa. Detta kan också ske om barnet inte får gensvar på sitt egen anknytningsbeteende. Separationer senare i livet blir traumatiska kriser. Källa separation: Barn och föräldrarnas separation, en teoretisk studie, av Ulla Hedvåg De som läst avsnittet om hur separation eller skilsmässa påverkar barn i ålder år läste även mer om barns och boende vid separation eller skilsmässa och om ekonomi och föräldraskap.

Att tänka på vid separation med barn

Flytta vid gemensam vårdnad om barnen. Vad är det egentligen för regler som gäller när den ena föräldern vill flytta och föräldrarna har gemensam vårdnad? Får man flytta var man vill? Får en förälder ta med sig barnet till en annan kommun? Regler vid flytt med barn vid gemensam vårdnad och växelvis boende. Föräldrapenning, sjukpenning, garantidagar, lägstanivådagar och mycket mer ska man hålla redan på som nybliven förälder. Vilka regler gäller för föräldrapenning? Vad innebär föräldrapenning? Hur mångar föräldradagar får du föräldrapenning och hur mycket? Har du barn så kan det vara bra att skriva testamente både om du är gift eller om du är sambo. För att ett testamente ska vara giltigt måste vissa krav vara uppfyllda. Tänk på dessa saker när du skriver ett testament när du har barn. Sittvagn — Fakta och tips om sittvagnar.

Våga separera med barn

Vilken sittvagn ska du köpa? Vad ska du tänka på när du väljer sittvagn? Allt om sittvagnar hittar du här. Vi hjälper dig med allt du behöver veta när det är dags att köpa barnvagn. Föräldralön eller föräldrapenningtillägg är en förmån som du som föräldraledig kan ha rätt att ta del av. Upplever du att ditt barn beter sig annorlunda än andra barn? Leker annorlunda, anknyter annorlunda eller uppfattar omvärlden på ett annat sätt? Första gången du har barnvakt så kan det kännas jobbigt för dig som förälder eller för ditt barn. Du har levt nära ditt barn under en tid och att ge ansvaret till någon annan kan kännas jobbigt.