Y2k bug

I en ålderdomligare vokabulär handlar det om temporära, kortfristiga, flyktiga, tillfälliga eller rent av efemära inslag tänkta att försvinna respektive långvariga, pågående tillsvidare , permanenta eller rent av eviga skeenden tänkta att bestå. De förra kan få bidrag, de senare behöver mer kontinuerlig uppbackning. I båda fallen handlar det om investeringar i det okända, kommande. Att konstnärer sedan ganska lång tid arbetar med konstprojekt utan givna slutdatum har förvisso blivit en kliché, ungefär som att de forskar vad de än gör , vilket påverkar hur vi ska förstå konstverk idag. Den ofta framförda tanken att utvecklingen på konstfältet gått från unika verk eller produkter till oavgränsade projekt eller processer, måste dock problematiseras. Jag kommer att diskutera frågan om konst, tid och projekt utifrån tre nya offentliga konstverk med teoretiskt stöd från konstteoretikern Boris Groys. De tre verk jag tar upp förhåller sig alla till vad som nästan kunde kallas longue durée Braudel — avseende de riktigt långa tidsperspektiven.

De kan alla sägas utmana senmodernitetens accelererande flyktighet och anpassningsbara flexibilitet. De befinner sig också på tvärs mot alla tankar på marknadifiering och varufiering liksom vår tids behov av omedelbar behovstillfredsställelse. Det första exemplet är Malin Arnell och Åsa Elzéns Skogen kallar — Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap —20 , som må vara relativt kortfristigt men med oändlighetstanken inskriven i skogen. Verket handlar i korthet om att söka lagligt skydd av 3,7 hektar sörmländsk skog för att ta den ur produktion och skydda den beständigt. Här aktualiseras även Fogelstadgruppen —54 som var pionjärer för såväl kvinnorörelsen som ekologiskt odlande. Det andra verket är det kollektiva Ställbergs gruva, lett av Carl-Oscar Sjögren och Eric Sjögren, utifrån ett övertaget gruvindustriområde i Västmanland på 9 hektar mark och ett antal byggnader, som man förvärvat Verket utforskar livsvillkoren i ett avfolkat hörn av världen via olika konstnärliga och kulturella verksamheter, som också involverar lokalbefolkningen.

Det tredje konstverket, Evig anställning av Simon Goldin och Jakob Senneby, var det vinnande förslaget för station Korsvägen i tävlingen Västlänken: Kronotopia i Göteborg. Verket — en anställning utan arbetsbeskrivning — kommer att invigas tillsammans med stationen Anställningen beräknas löpa i cirka år. Här behandlas bland annat lönearbetet, kapitalismen och meningen med livet. Alla tre verken är intressanta, ambitiösa, gränsöverskridande och problematiska. Alla har de också minst ena foten i det förflutna för att verkställa nya framtider. Konstnärerna bakom Evig anställning arbetar inte själva men ställer frågan om vad ett arbete är, nu och i framtiden men delegerar åt framtiden att ta reda på svaret. Texten utgår ifrån två olika perspektiv. Texten visar hur begreppen flyter runt och signalerar olika saker i olika sammanhang. Den visar också på att satsningen på temporär konst har en lång historia, men att den har intensifierats de senaste fem åren.

Den resonerar också om varför det har blivit så, där statens konstråds roll som föregångare i en brytning ställs i en större kontext där relationell konst, nätkonst och aktivism bildar en fond. Den visar också att man i många kommuner ser satsningen på temporär konst som ett led i att vara relevant för samtidskonsten i stort, att man har förhoppningar om en större delaktighet från brukare men att man också kritiskt reflekterar över vilken roll det temporära spelar i den nyliberala ekonomin. Nilsson menar att kommuners beslutsgångar är tröga och byråkratiska, vilket ställer svåra krav på konstnärerna, vilka ibland använder sig av externa organisationer. Samtidigt har kommunerna stort behov av att identifiera och anlita relevanta konstnärskap vilket skapar ett behov av externa konstkonsulter, curatorer etc. Att konsten måste anpassa sig efter systemet och att detta påverkar konsten är en gammal sanning. De konvergerar. Antologin är ett resultat av det forskningsuppdrag Statens konstråd beställde av ämnet konstvetenskap på Södertörns högskola och som varade — I regleringsbrevet för fick Statens konstråd ett nytt uppdrag att skapa ett Kunskapsnav för området offentlig konst och gestaltning av gemensamma miljöer.

En viktig del av uppdraget var samverkan med universitet och högskolor vad gäller utbildningar och strategiska forskningsprojekt. I överenskommelsen mellan Statens konstråd och Södertörns högskola beskrivs att uppdraget var att skriva en översikt över den offentliga konstens historia i Sverige, såväl den offentligt beställda som den som producerats av fria aktörer utanför de etablerade konstrummen. I uppdraget ingick också att ta fram centrala begrepp för området och att utveckla konstkritisk reflektion. Uppdraget genomfördes i två steg, där Södertörns högskola i samarbete med Akademin Valand tog fram forskningsöversikten The Public Art Research , där Södertörns högskola stod för den nordiska delen 1. Det andra steget inbegriper denna antologi, liksom att de individuella forskarna i olika hög grad också har deltagit i två symposier i samarbete med Statens konstråd i konstrådets lokaler. Inom ramen för uppdraget genomförde också konstvetenskap vid Södertörns högskola konferensen Public Art in the Nordic Countries dit forskare och andra aktörer inom den offentliga konsten från i huvudsak de nordiska länderna bjöds in för att diskutera den offentliga konstens roll i respektive land.

Frågor som berör de konstnärer som arbetar i det offentliga rummet i allmänhet och på beställning av Statens konstråd i synnerhet liksom de forskare som försöker beskriva den offentliga konstens roll och position idag. Konferensen hade ett tydligare forskarperspektiv. Den var uppbyggd kring två keynote-föreläsningar och två rundabordssamtal, bjöd in forskare och konstnärer från Sverige, Norge, Finland, Island, Danmark och Nederländerna för att samtala om den offentliga konstens villkor 3. Fokus var i hög grad komparativt de nordiska länderna emellan, och rörde i synnerhet forskning om offentlig konst. Det andra framförandet hölls av Jeroen Boomgaard från Nederländerna. Funktionen av en offentlig konst, finansierad av skattemedel, som samtidigt förväntas vara kritisk mot olika maktfaktorer är en rätt sällsynt företeelse internationellt sett och förekommer numera, sedan Nederländerna alltså lagt ner sin verksamhet, mest i Norden.

Symposierna och konferensen har varit viktiga för forskningsprojektets möjlighet att ingå i en kontextuell mångfald, där konstnärliga perspektiv blandas med forskarnas och dessutom förstås mot en bredare fond. Det uppskruvade tonläget berodde delvis på en ökad polarisering, där de som såg andra möjligheter för den offentliga konsten ställdes mot dem som förordade traditionella uttryck och värderingar. Betydelsen av kontemplation och estetik ifrågasattes av konstnärer, kritiker, akademiker och radikala institutioner som istället argumenterade för att konsten härbärgerar andra värderingar och perspektiv. Diskussionen måste också förstås i relation till att hela konstfältet under talets sista decennier upplevde en polarisering där ett omhuldande av estetiska värden sågs som en reaktionär återgång från en period av progressivt experimenterande. Det estetiska kunde alltså symbolisera två sidor av samma mynt.

Y2k aesthetic

Å ena sidan betydde det en återgång till ett konstbegrepp där konsten berövades sin politiska potential. Estetiska makeovers ledde till att värdet på fastigheter steg, till högre priser på lägenheter och lokaler vilket i sin tur tvingade bort såväl lokala handlare, alternativa affärer som låginkomsttagare. Lägg till detta en annan, parallell diskussion där hela det offentliga rummet allt oftare beskrevs som hotat, dels i relation till avregleringens privatisering av det allmänna, dels i relation till exempelvis den tilltagande digitaliseringen. Som en reaktion på detta uppträdde allt fler radikala alternativ vilka både dök upp i och ville beskydda det offentliga rummet. Obeställd konst i form av graffiti, gatukonst och tillfälliga interventioner tog plats bredvid skulpturen på torget, i det offentliga rummets tjänst. Mot slutet av milleniet såg vi dessutom en ny generation konstnärer, designers, konsthantverkare och arkitekter komma fram.

I kölvattnet av det kalla krigets slut, IT-bubblan och den ekonomiska krisen sökte de sig mot självorganisation och agerade utanför det traditionella konstfältet, gärna i det offentliga rummet, och bidrog på så vis till en ny omgång omförhandlingar. De alternativa praktikernas strategier har anammats av etablerade institutioner där de blir möjliga att använda för helt andra syften. Tillfälliga interventioner används, precis som traditionella konstobjekt, av kommuner och fastighetsbolag som en del i värdeskapandet. Samtidigt har flera poängterat den kritiska potentialen i mer permanenta konstverk, i synnerhet när de ses som något mer än estetiska objekt. Mot det ständigt föränderliga, flyktiga och flexibla som utgör en grundpelare i den nyliberala samhällsordningen kan konsten bjuda tröghet, friktion och rum för eftertanke. Även här kan vi alltså tala om omförhandlingar. Insikten om att det inte är självklart vilken sorts uttryck som har störst kritisk potential har lett till en komplex situation med större mångfald.

Beställare av offentlig konst, från byggherrar och fristående curatorer till kommuner, landsting och Statens konstråd arbetar numera med flera sorters uttryck.

Y2k problem

Till detta kommer en större medvetenhet på konstskolorna liksom en ökande aktivitet bland självorganiserade konstnärer och konstgrupperingar, vilka också aktivt arbetar i det offentliga rummet. Forskningsprojektet Omförhandlingar: den offentliga konstens roll efter millennieskiftet tar avstamp i denna komplexa situation. Genom att historiografiskt diskutera och problematisera den offentliga konstens roll formades en plattform för projektet. Med avstamp från denna diskuterar de olika forskarna några aspekter av konstens möjliga roller i det offentliga rummet i dagens Sverige. Avgränsningen till Sverige är viktig på flera vis, inte minst som det här finns statligt, regionalt och kommunalt finansierad offentlig konst vilken uppmuntras och förväntas bidra med kritiska reflektioner. Liknande lösningar finns i våra grannländer, men är annars sällsynta. Organisationer som arbetar på liknande vis är ofta självorganiserade. Projektet syftar inte till att ge en heltäckande bild av konstproduktionen, utan vill erbjuda exempel och fallstudier vilka ställer vissa, centrala frågeställningar i rampljuset.

Här är historiskt grundade argument lika viktiga som djupgående analyser av samtida verk. I sin roll som följeforskare upptäckte Schultz-Nybacka då bland annat att tanken på en sjukhusmiljö till en början begränsade konstnären Filippa Arrias i hennes val, fastän projektledare Lotta Mossum snarare ville släppa på spärrarna. En viktig påminnelse om hur begränsningar kan internaliseras utan att vare sig uttalas eller kanske ens existera. Skandionklinken utgör ett intressant exempel på två viktiga aspekter av den offentliga konsten. För det första just frågan om hur konstnärer och andra som arbetar med gestaltning skall förhålla sig till byggnadens ämnade verksamhet, i detta fall cancersjuka barn. För det andra hur och när konsten skall komma in i processen. I Skandionkliniken kom den in tidigt i planerandet och kom att prägla de tidiga planerna för klinikens entré, sällskapsrum, terapirum, kontor, väntrum och hotelldel. Svanelid konstaterar att otrygghet alltmer upplevs som ett problem i samhället, varför frågan hamnat på den kommunalpolitiska agendan vad gäller olika bostadsområden i allmänhet och vissa specifika platser i synnerhet.

Texten utgår från den roll som Anders Årfelts Stockholmslejon fick i terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm Han går därifrån vidare till att diskutera några specifika kommunalt beställda ljuskonstverk i Göteborgsregionen vilka tillkom under projektet Trygg, vacker stad — Genom att analysera ett antal ljuskonstverk i tunnlar diskuterar Svanelid frågor som vad för sorts trygghet vi talar om och för vem den är trygg. Problemet, konstaterar Svanelid, är inte själva ljuskonsten utan att denna har etablerats som norm för trygghetskonst. Texten utgår från en enkät som besvarats av ansvariga för offentlig konst i Sveriges 20 största kommuner och berör både hur stor del som kommunerna satsar på tillfällig konst och varför de vill göra det. Texten skissar också den tillfälliga konstens närliggande bakgrund och större konstkontext.

Y2k bug explained

Även om man i flera kommuner har en lång historia av tillfällig konst, beskriver många ett tidsspann från ca och framåt som då man verkligen börjat använda sådan konst. När klockan slog över till det nya årtusendet uteblev de stora katastroferna — både i Sverige och övriga världen. I en rapport från Riksrevisionsverket publicerad i juni , uppmärksammas ett antal mindre störningar. Polismyndigheten i Örebro fick problem med ett ekonomisystem. Vid Försvarets radioanstalt förekom problem med ett inpasseringssystem. Och i Värmland slutade växlarna fungera vid tre sjukhus. Inga störningar var dock verksamhetskritiska.

Sportlovet – tradition sedan 1940

Man noterar bland annat att Sverige spenderade avsevärt mycket mer pengar på omställningen jämfört med exempelvis Ryssland, som är ett mycket större land, utan att länderna drabbades nämnvärt olika. Samtidigt orsakade millenniebuggen enstaka problem av allvarligare karaktär. Det kanske värsta inträffade i Storbritannien där två kvinnor genomförde aborter efter att de mottagit felaktiga resultat på ett downs syndrom-test. De felaktiga svaren, som skickats till gravida kvinnor, beskrevs som en direkt orsak av millenniebuggen. Vad som hade hänt om samhället inte rustat för att möta det förmodade it-hotet får vi aldrig veta med säkerhet. Måns Jonasson vid Internetstiftelsen menar dock att den proaktiva inställningen i Sverige var till godo. SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet — och inte vet.

Läs mer om hur vi arbetar. Uppdaterad 31 december Publicerad 29 december Problem med tidräkning Millenniebuggen eller Y2K-problemet gick i korthet ut på att många av dåtidens datorer använde två tecken för att beräkna årtal i stället för fyra. Är problemet den nya millenniebuggen?