Hur länge lever en fjäril

De flesta som gör det tillhör gruppen nattflyn. De kan krypa omkring på trädstammar eller ta korta flygturer under hela vintern om det är tillräckligt varmt. Men också några av våra vanligaste och allra käraste dagfjärilar kläcktes redan hösten året innan och har övervintrat här, som nässelfjäril Aglais urticae , påfågelöga Inachis io , citronfjäril Gonepteryx rhamni , sorgmantel Nymphalis antiopa och vinbärsfuks Polygonia c-album. De flesta av dessa kräver föda i form av nektar som de hittar hos de tidiga vårblommorna. Ett gemensamt drag hos de flesta övervintrande fjärilarna är att de ser en aning slitna ut och är färglösare än på sensommaren året innan. Fjärilar på våren. Denna gång är det inte en ny larv som kommer fram ur det gamla skinnet. I stället blir insekten en tämligen orörlig puppa. Förvandlingen kallas förpuppning och föregås hos många arter av att larven spinner in sig i en kokong. Under puppstadiet är insekten i regel inaktiv.

Den kan varken klättra, krypa eller äta. I själva verket kan puppan ses som en övergångsfas från larv till fullbildad fjäril.

Fjärilen är beroende av solen

Även om puppan knappt kan röra sig och absolut inte flyga, kan man tydligt se blivande vingar, ben och antenner med mera. Slutligen kläcks den fullbildade fjärilen en så kallad imago ur puppan. Detta är i sig inget annat än ännu ett skinnbyte men kontrasten mellan puppa och fjäril är om möjligt ännu större än den mellan larv och puppa. Fjärilens viktigaste funktion är att föröka sig. Många arter saknar helt förmågan att äta. De är bara intresserade av att hitta en eller flera partners att para sig med och om de är honor, måste de också lägga så många ägg som möjligt innan de dör. Fjärilarna är systergrupp till nattsländorna.

Från larv till fjäril hur lång tid

De bildar tillsammans överfamiljen Amphiesmenoptera. De mest primitiva fjärilarna, käkmalarna , har många gemensamma drag med nattsländorna. Till exempel har de båda käkar. Fjärilarna är indelade i ett stort antal olika familjer av vilka många också är representerade i Sverige. Fjärilarna är den näst största ordningen bland insekterna. Totalt finns det ungefär arter inom ordningen, varav över 5 är förekommande i Europa och 2 i Sverige. Ordningens namn Lepidoptera kommer från grekiskan och betyder "fjälliga vingar". Denna ordning delas upp i omkring familjer. Taxonomer lägger vid klassifikationen stor vikt vid hur vingribborna är arrangerade under vingfjällen på en fjäril.

Fakta om fjärilar

Detta kan ofta vara svårt att se, utan att först avlägsna alla vingfjäll och därmed förstöra vingarnas färgmönster. Den grupp man oftast tänker på i samband med fjärilar kallas dagfjärilar. De utgör ett litet delträd, 20 arter, mitt i fjärilarnas stora släktskapsträd. De andra fjärilarna kallas nattfjärilar , men detta är ingen naturlig grupp som släktträdet ovan visar. Många arter har ett flyttbeteende liknande det man finner hos många fågelarter. Det märkliga med fjärilarna är att det inte är samma individ som migrerar fram och tillbaka; i vissa fall kan det gå flera generationer mellan en flytt i ena riktningen och en återflytt i andra riktningen. Ett exempel är monarkfjärilen som under sommarhalvåret är vanlig i stora delar av Nordamerika men tillbringar vintern i Mexikos bergstrakter där de sitter tillsammans i stora kluster på träd. Monarkfjärilens normala livscykel sträcker sig över ungefär sex veckor, men vinterexemplaren kan leva i vuxen form i upp till sex månader.

En av våra mest betydelsefulla kulturinsekter är silkesfjärilen Bombyx mori , som odlats i flera tusen år. För att överhuvudtaget kunna odla fjärilar måste larvernas värdväxter identifieras och odlas, eftersom fjärilar i regel är väldigt kräsna med vilka växter de lägger sina ägg på. Fjärilar kan odlas i forskningssyfte och för att hållas i parker där besökare kan beskåda dem. I vissa delar av världen odlas fjärilar enkom för att släppas ut i stora mängder i samband med bröllop och andra begivenheter. Då artificiellt uppfödda fjärilar släpps ut kan det orsaka olika problem. Det är troligt att de släpps ut långt från sina naturliga habitat, vilket gör att de går en säker död tillmötes då de inte hittar lämpliga växter att lägga ägg och suga nektar från. Uppfödda fjärilar kan, om de släpps ut inom ett område där de naturligt förekommer, överföra parasiter och sjukdomar till de naturligt förekommande populationerna och fjärilarnas genetiska material kan blandas med en annan populations, vilket kan ge negativa konsekvenser.

Det är också möjligt att vandrande fjärilar kanske inte vet åt vilket håll de måste migrera för att överleva årstidsskiftningar. På grund av dessa risker har North American Butterfly Association föreslagit ett förbud i USA mot att släppa ut artificiellt uppfödda fjärilar. Även om många nöjer sig med att bara titta på fjärilarna i naturen om sommaren och kanske försöker locka fjärilar till sin trädgård med olika knep, finns det de, som ägnar just fjärilar extra stort intresse. Genom att plantera rätt sorts växter och undvika kemiska bekämpningsmedel går det att skapa en fjärilsträdgård som ger föda åt både larver och fullvuxna fjärilar, vilket ger en möjlighet att studera fjärilens livscykel i detalj. Fjärilssamlare samlar på fjärilar genom att låta dem torka med vingarna i utsträckt läge. Fjärilarna placeras därefter med nålar i särskilda lådor.