Vad är skillnaden mellan antisionism och antisemitism

Före förintelsen hade antisionismen en stark ställning bland amerikanska judar. Ett sedan länge jäsande missnöje med den sionistiska rörelsen ledde i början av talet till bildandet av American Council for Judaism ACJ. Denna organisation samlade antisionistiska judar över hela USA. Före ACJ:s bildande hade antisionismen varit allmänt utbredd bland reformjudar som organiserade och organiserar sig i Central Conference of American Rabbis , men i takt med de tyska nazisternas framgångar bytte CCAR först ståndpunkt till icke-sionism för att i slutet av talet aktivt stötta sionismen. ACJ bildades alltså under precis samma tidpunkt som sionismen fick sitt största genomslag i USA, och upplevde därför vissa motgångar under de första åren. Kolsky har i Jews Against Zionism beskrivit den antisionistiska judisk-amerikanska rörelsen. I den antisemitiska kampanj som genomfördes mot Polens judar utgjorde anklagelser om påstådda sympatier med Israel och "sionism" en grund till klassiska antisemitiska angreppsvinklar.

Kampanjen beskrevs av regimen som en följd av "den amerikanska imperialismens, den västtyska revanschismens och världssionismens gemensamma antipolska konspiration". Judar pekades ut som skyldiga till "konspirationen" och de anklagades för att inte vara "sanna polacker" och för att sympatisera med Israel under sexdagarskriget och inte med arabstaterna Polens och Sovjetblockets allierade. Om sionism sedan betecknar viljan att erkänna Israel som stat , betecknar antisionism en fientlig inställning till den judiska staten i fråga. Förhållningssättet till sionismen är fundamental för den så kallade Mellanösternkonflikten. En aktuell problematik föreligger när kritik av Israels politik blir till hat mot dess statsbildning, och när detta uttrycks i antisemitiska termer. Antisionist används som självbeteckning för grupper med en kritisk hållning till sionism utan användande av antisemitiska uttryck, så till exempel av förespråkare, vilka ofta befinner sig till vänster på den politiska skalan, av en ny, sekulär statsbildning för judar, muslimer och kristna tillsammans i nuvarande staten Israel, i motsats till en religiöst eller nationellt betingad tvåstatslösning nationalstaterna Israel och Palestina.

Kritiker av begreppet menar att antisionismen har syftat till att underkänna och avlegitimera en central del av den judiska existensen efter Förintelsen. Bland israelkritikerna finns även kritik mot delar av den antisionistiska tematiken. Den palestinske författaren Edward Said kritiserade vissa antisionistiska ståndpunkter, däribland den av vissa antisionister företagna jämförelsen mellan Nazityskland och Israel. Judar från den religiösa gruppen Neturei Karta visar sitt stöd för Palestina och Libanon under en fredsdemonstration på Trafalgar Square i London. Läst 23 augusti Zionism on the Web. Arkiverad från originalet den 9 maj Arkiverad från originalet den 12 oktober Hämtat 23 augusti Dissent Magazine. Arkiverad från originalet den 3 november Stephen Roth Institute.

Antisionism – Wikipedia

Arkiverad från originalet den 19 november Arkiverad från originalet den 19 april American Jewish History 86 3 : sid. Judiska Museet i Stockholm. Efter invasionen av Polen och Västeuropa inrättade nazisterna getton för judar i flera storstäder och började forsla in judar från omnejden. En anledning var att nazisterna ville förflytta 9 miljoner polacker och judar från västra Polen för att bereda plats för förtyskning av områden. Förflyttningen åtföljdes av rån, misshandel och ett stort antal döda. Våldsamheterna uppmuntrades och beordrades av den tyska administrationen. Den från början relativt låga andelen judar gjorde inte dem till högsta prioritet, och tyskarna satsade först på att utrota den polska intelligentian och potentiella ledare för att därigenom omvandla polacker till foglig arbetskraft. Snart började områden flaggas som judenrein rena från judar när den judiska befolkningen fördrevs till östra Polen. När Stalin överlämnade Lublin -distriktet till Tyskland föreslog han att ett judiskt reservat skulle inrättas i närheten av Lublin vid gränsen till Sovjetunionen.

Fem tåglass från Österrike och Tjeckien sändes in innan operationen blåstes av. Nazisterna utpekade Generalguvernementet i Polen som området avsett för att husera judar. Polska getton i till exempel i Łódź inom Warthegau [ 43 ] , Warszawa inom Generalguvernementet [ 44 ] och tjeckiska Theresienstadt blev överbefolkade uppsamlingsplatser för judar. Till en början användes arbetsföra judar och deras barn som arbetskraft. Hösten inleddes också storskalig deportering av judar från Tyskland. Efter anfallet mot Sovjetunionen skärptes politiken, och storskaligt mördande inleddes, först genom avrättning och sedan genom dödande med gas i industriell skala när dödsläger skapades och järnvägstågen med judar från hela Europa började anlända till förintelselägren. Vid Wannseekonferensen i januari togs beslut om att koordinera judefrågan och systematisera utrotningen. I Frankrike anklagades judarna för matbristen i landet och Vichyregimen hade inga invändningar när nazisterna började deportera judar österut.

I Kroatien och Rumänien pågick också massdödande. I Ungern, där det bodde judar, motsatte man sig de nazistiska direktiven att utvisa judar. Det tyska anfallet mot Sovjetunionen avslutade den nästan två år långa sovjetiska ockupationen av Polens östra delar. Vid maktbytet skedde några massakrer på judar med polskt deltagande, bland annat massakern i Jedwabne och pogromen i Wąsosz. Motiven var bland annat hämnd för påstådd judiskt samarbete och angivande av polacker till sovjeterna, samt de traditionella kristna antijudiska argumenten. Den polska motståndsrörelsen, AK , informerade den polska exilregeringen i London redan i januari om att tyskarna gasade ihjäl judar i Chełmno , och AK samt den judiska socialistiska organisationen Bund i Polen rapporterade om döda redan i maj Trots den polska regeringens ansträngningar att övertyga de brittiska och amerikanska regeringarna och pressen om massmorden avfärdades uppgifterna som opålitliga och en rapport om avrättade judar i Berlin fick större uppmärksamhet än Bund-rapporten.

När Warszawas getto likviderades i mitten av se även upproret i Warszawas getto , och även senare, arbetade den polske premiärministern general Władysław Sikorski fruktlöst mot Roosevelt och Winston Churchill att de allierade skulle inleda en storskalig vedergällningsaktion mot tyska städer, samt bomba järnvägsspåren i Polen för att förhindra transporter till förintelselägren. Viss inverkan på kampanjen hade också den sovjetiska regeringen som ville misskreditera polacker. I Polen, som enda land i Europa, straffades hjälp till judar med döden. Trots detta kom AK, polska hjälporganisationen för judar Żegota och många oorganiserade polacker att rädda ett stort antal judar. Uppgifterna om hur många som överlevde tack vare polsk hjälp varierar mellan 40 och Andra kända episoder är utvandringsvågor under , och talen från Sovjetunionen och östblocket. En pogrom i Kielce i Polen ökade den antisemitiska stämning som fanns efter kriget då ett par hundra tusen judar återvände hem, och som ledde till att mer än polska judar utvandrade till brittiska Palestina.

I de sista fallen motiverade man utrensningar och utvandring från landet med antisionism. Antisemitism fanns dock i Polen som på så många andra håll långt före både kommunismen och Hitler. Avhoppare från östblocket vittnar om att bl. Under efterkrigstiden har förnekande av Förintelsen varit vanliga angreppsvinklar bland antisemiter. Det har också varit vanligt, på sina håll så sent som på talet, med en mängd beskyllningar i stil med påstådda offer av spädbarn och inblandning i eller ansvar för slavhandel. De länder med de mest anmärkningsvärda antalet angrepp var Belgien , Frankrike , Tyskland , Nederländerna och Storbritannien. Enligt rapporten är den största enskilda gruppen bakom angreppen unga muslimska européer. Den är den enda rapporten om antisemitism av EUMC. Från den Europeiska kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har man talat om en stigande våg av antisemitiska handlingar under talet.

Dessa har varierat i allvarlighet mellan vandalism och terrordåd. I Sverige tvingas de judiska församlingarna att lägga en fjärdedel av medlemsavgifterna på säkerhetsanordningar och vakter. Frågan om hur samhället och staten hanterar hotbilden mot svenska judar har varit föremål för debatt. En person i Sverige som har blivit utpekad som antisemit är Ahmed Rami som tidigare drev närradiokanalen Radio Islam , numera en webbplats. Enligt en undersökning från gjord av Forum för levande historia är antisemitiska uppfattningar vanligare bland muslimer än kristna och icke-religiösa.

En andel på 39 procent av vuxna som självidentierar sig som muslimer hade antisemitiska inställningar jämför med 5 procent för befolkningen i stort. Antisemitiska uppfattningar varierade med nationell bakgrund, där antisemitiska inställningar i synnerhet var vanligare bland invånare med utomeuropeisk bakgrund. Resultaten visade att 11 procent av vuxna med utomeurpoeisk bakgrund hade antisemitiska uppfattningar jänfört med 5 procent av befolkningen som helhet. Enligt Sveriges tidigare statsminister Stefan Löfvén har en stor invandring från främst länder i Mellanöstern, där hat mot judar är vanligt förekommande, bidragit till att antisemitism ökat i Sverige. I april stängde judiska församlingen i Umeå på grund av hot om våld ifrån nazister. Brandattackerna föregicks av olika sorters trakasserier mot bägge personerna. Den ena av dem, en fritidspolitiker, mottog hot med antisemitiska förtecken. Den andra utsattes för trakasserier och sabotage av egendom.

Bland annat smetades avföring på ytterdörrens dörrhandtag till personens bostad. En imam verksam vid välbesökta Helsingborgs moské dömdes för hets mot folkgrupp till dagsböter och att betala SEK till Brottsofferfonden. Talet hölls på arabiska i juni under en demonstration i Helsingborg. Frankrike var det bland de första europeiska länderna att erbjuda judar fullvärdiga medborgarskap i efterspelet till andra världskriget. I Frankrike år rapporterades en ökande antisemitism bland invandrarskolungdomar med arabiska och nordafrikanska rötter. Bland annat är konspirationsteorier om 11 september-attackerna som en judisk komplott utbredda och trakasserier vanliga. Trakasserierna har medfört att allt fler emigrerar till Israel. Emigrationen följde på flera islamistiskt inspirerade dödliga attacker på judar i Frankrike. Frankrikes president Emmanuel Macron menade att antisemitism i Frankrike hade nått den högsta nivån sedan andra världskriget. Samtliga dödliga attacker på judar mellan åren och och som resulterade i 10 döda, utfördes av radikala islamister.

Enligt bland andra SOS Racisme i Frankrike förorsakar särskilt mediernas förmedling av konflikterna i Mellanöstern antisemitiskt våld. I Marseille skedde tre jihadistiska attacker med blanka vapen mot judar under hösten , vilket föranledde att stadens judar inte längre vågar bära sin kippa öppet. I västvärlden är det främst islamister och radikaliserade unga muslimer [ 78 ] samt nynazister som står för uttalad antisemitism.

Är man enbart negativ och endast fördömer Israel, ger man alla judar som utgör grunden för Israel negativa attribut.

År kom de första översättningarna av antisemitisk litteratur till arabiska från franska, men den stora spridningen skedde i samband med Dreyfusaffären på talet. Efter Osmanska rikets undergång, de oväntade förlusterna för Arabstaterna efter avvisandet av delningsplanen , och den judiska statens tillkomst, ersattes de otillräckliga klassiska föreställningarna om judars ynklighet och obetydlighet av kristna stereotyper om svartmuskiga talmudiska trick och ond allmakt. Under talet fick de ökade spänningarna mellan arabiska befolkningsgrupper och judiska flyktingar regelbundet bränsle av den genomgripande nazistiska propaganda som sattes in på arabiska via radio och i tryckta medier. Ett flertal av de nationalistiska partier som bildades i arabstaterna hade den tyska nationalsocialismen som förebild. Stormuftin av Jerusalem , Haj Amin al-Husseini , föreställde sig ett heligt islamiskt krig med Tyskland mot världens alla judar. Efter andra världskriget genomgick Tyskland en denazifiering men delar av idéerna levde vidare i Mellanöstern och nu med en judisk fiende i staten Israel.

I Mellanöstern har bland annat Sions vises protokoll fått nyupplagor och tolkats som äkta. Den antisemitiska propagandan i arabvärlden har idag stora likheter med kampanjerna i talets Tyskland vilket har bidragit till uppkomsten av en ny distinktion: New Antisemitism. Islamister använder sig av den antisemitiska idétraditionen med vissa strofer ur Koranen som utgångspunkt. I flera arabiska och muslimska länder finns en antisemitism som i olika grad tillåts i medier, undervisning och politik. Antisemitismen har där inte konfronterats med någon motsvarighet till den kritiska självrannsakan som de flesta västeuropeiska länder periodvis genomgår. Demokraternas senator Hillary Clinton har fördömt antisemitismen i palestinska skolböcker. Oxford Dictionaries English. Arkiverad från originalet den 1 september Läst 29 december Johnson, Paul. A History of the Jews , HarperPerennial , p ff. Lewis, Bernard. The paper is based on a lecture delivered at Brandeis University on March 24, Executive Council of Australian Jewry.

Arkiverad från originalet den 12 april Läst 21 april Symbollexikon expo. Arkiverad från originalet den 9 februari Läst 9 februari Svenska kyrkan. Läst 2 januari Levy: Antisemitism: a historical encyclopedia of prejudice and persecution, Volume 1 , s. The Library Press. Arkiverad från originalet den 14 maj Läst 14 september Little Brown and Company, The harvest of sorrow: Soviet collectivization and the terror-famine. New York: Oxford University Press. Libris White Émigrés and the making of National Socialism. Svensk uppslagsbok. Arkiverad från originalet den 30 augusti Läst 28 juni Lucas Forgotten Holocaust. The Poles under German Occupation Nazi Rule in Occupied Europe s. Gross Fear. Upproret ISBN s. Lukas Forgotten Holocaust. Hippocrene Books New York ISBN , s. The Poles under German Occupation , s. Studie av historikern Iwo Cyprian Pogonowski. Diamant i aska s. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s. Arkiverad från originalet den 26 december Läst 25 januari The Telegraph.

Läst 24 april Sveriges Radio. Läst 15 december Forum för levande historia och Brottsför e byggande rådet. Läst 2 augusti The Jerusalem Post JPost.