Hur många tror på asatron

När var asatron

Under seklerna som följde kristnandet, innan den kristna undervisningen hunnit etablera den kristna andan, levde dessutom skaldekonsten fortfarande vid hoven. Skalder kunde använda kenningar , hänsyftningar till den nordiska mytologin, och veta att han blev omedelbart förstådd; "dvärgarnas skepp" var skaldekonsten; "Fröjas tårar" var guldet; "valkyriornas eld" svärdet, "korpens öl" blodet, etc. Asatron har karaktär av ursprunglig nordeuropeisk religion som dominerade större delen av Nordeuropa, alltså Skandinavien , England , Tyskland , Nederländerna och Belgien , bland andra. Det mesta vi vet om denna tro härstammar dock från Norden och i synnerhet Island. Det är inte säkert att övriga germanska folk omfattade exakt samma trosföreställningar som de forntida nordborna. Troligen varierade asatrons sedvänjor och myter avsevärt mellan de olika germanska folken och över tid. Att de religiösa föreställningarna i hela Skandinavien dock varit väsentligen desamma finns det dock mycket som tyder på.

Skandinavien kristnades dessutom bortåt år senare än exempelvis Tyskland och England. Mest hårdnackade i den gamla tron var folken i Sverige, som höll fast vid den "forna seden" ända in på talet, och det finns till och med vittnesmål om att människor åkallade asarna så sent som på talet i Småland. I eddadikten Valans spådom , Völuspá , återges, via en völva spåkvinna , myter om skapelsen, konflikterna i världen och världsundergången. Forskningen har diskuterat om Snorres text ger uttryck för en cyklisk världshistoria eller om den med ett definitivt världsslut är påverkad av kristendomen. Völvan berättar om den ursprungliga tomheten, Ginnungagap , om universums tillkomst kosmogoni och skapelsen av Ask och Embla, de första människorna antropogoni , samt om striderna mellan gudar och jättar som leder fram till undergången, Ragnarök. Snorres Edda beskriver att världen uppstod i Ginnungagap, ett svalg där hetta och frost smälte samman till jätten Ymer och kon Audhumbla.

Audhumbla slickade sedan fram mannen Bure ur isen.

Besök Historiska

Bures sonsöner Oden, Vile och Ve dräpte därefter Ymer och skapade världen av hans kropp. Den övergripande mytologiska berättelsen handlar om en kosmisk maktkamp mellan gudarna och kaoskrafter. Gudarna representerade den ordnade världen, kulturen och civilisationen, som ständigt hotades av naturens krafter, representerade av jättarna och kaosmonster till exempel Fenrisulven och Midgårdsormen. Men minst lika viktigt är Asgårds beroende av den hemliga kunskap som jättar och andra demoniska väsen besitter och de allianser, och äktenskap, som knyts mellan dessa två världar. Utgård kallas den utanförvärld där de demoniska väsendena håller till och där Jotunheim finns. Runt jorden ringlar sig Midgårdsormen, och utanför detta vidunder finns det personifierade världshavet, Ägir. Det symboliserar strukturen i kosmos med sina rötter i Hels underjord och grenar som sträcker sig långt upp till gudarna. Vid trädets fot ligger jätten Mimers brunn, vars vatten förmedlar kunskap om det som varit och det som komma skall.

De tre nornorna Urd det förflutna , Verdandi det nuvarande och Skuld det som komma skall och spinner ödestrådarna. Hel är namnet både på det underjordiska dödsriket och på dess härskarinna. De som fallit i strid hämtas av valkyrior och kommer till Odens Valhall eller till Freja Folkvang. I det sista slaget, Ragnarök, kommer de härskande gudarna att falla och världen kommer att gå under i en eld, varefter en ny och bättre värld kommer att uppstå ur den gamla. Kulten under järnåldern verkar mestadels ha utövats i hemmen, [ 7 ] men skriftliga källor, bland annat Adam av Bremen , nämner att det skall ha funnits tempelbyggnader i Norden under vikingatiden, i alla fall i Uppsala. Vid utgrävningar i Uppåkra strax söder om Lund har man funnit rester efter ett tempel som stått här i flera hundra år före nedläggningen i slutet av talet. Då hela byggnadens yta kunnat grävas fram och då platsen är oskadad från senare nedgrävningar har för första gången ett fornnordiskt tempel kunnat studeras i sin helhet rent arkeologiskt.

Mycket vanligare var de så kallade "vina", heliga platser utomhus. Detta återspeglas bland annat i många av de ortnamn som innehåller efterledet -vi , som till exempel Ullevi. Viet i Lilla Ullevi bestod av olika lämningar, naturliga såväl som människoskapade; centralt fanns den så kallade hargen , en stenkonstruktion som ligger på viets högsta punkt.

Asatron gudar

I hargen låg en plattform som antagligen fungerat som altare. Plattformen har efterlämnat spår i form av fyra kraftiga stolphål. Söder om stenkonstruktionen fanns ett stort antal stolphål, och arkeologerna antar att det kan ha varit en offerplats på grund av de många fynd av amulettringar som man gjort där. Ringar förekom även i hargen, där man funnit närmare 70 stycken järnringar, många med mindre ringar hängande i den största ringen. Ringar antas också ha betytt mycket i den nordiska kulten då de fungerat som dörringar på kultbyggnader, vilket man sett i templet i Uppåkra, och som också är avbildat på Sparlösastenen. Det isländska sagomaterialet bekräftar också ringarnas betydelse i kulten. Blot är ett offer i nordisk religion som syftar till att vinna gudars eller alvers välvilja så att de uppfyller dess önskemål, som genomför blotet. Troligen har ordet ursprungsbetydelsen "åkalla med besvärjelse eller offer". Det betyder att offret i sig ökar den offrandes egendom.

Det finns flera berättelser från norra Europa om stora offerfester med mat och dryck. De isländska sagorna talar om tre årliga blot: höstblot , midvinterblot och vårblot. Sedan Nordeuropa kristnats och asatron förbjudits, allra sist i Sverige, levde en del av dess trosuppfattningar vidare i folktro och i folksagor , " Prins Hatt under jorden " är till exempel ursprungligen berättelser om guden Höder. En dikt från Trollkyrka i Tiveden redogör även för hur ett hemligt offer utfördes. Men det finns också indikationer att asatron levde kvar länge i hemlighet; under digerdödens härjningar på talet berättas det att flera områden återgick till hedendomen i försök att hejda pestens härjningar, och det finns kätterimål från talet mot svenskar som dyrkat Oden. Myten om Odens jakt , liksom föreställningar om Tor, Fröja Freja , Locke Loke , Frigg och så vidare visar att allmogen långt fram på och början av talet hade kunskaper om den forna religionen.

Man har också visat att så kallade älvkvarnar använts för offer långt in på talet. Andra sedvänjor som kan tolkas som rester av asatro, är till exempel riten rörande Kornguden i Vånga [ 13 ] , som var en helgonbild i Norra Vånga i Västergötland. Helgonbilden togs ut till åkrarna för att säkerställa att skörden blev god. Det är dock inget ovanligt att kristen helgondyrkan tett sig på detta vis, och flera exempel finns från kontinenten varför det inte med självklarhet går att göra kopplingen till asatron. Ebbe Schön skriver i sin bok Asa-Tors hammare om hur rester av asatron levde kvar i folksagor ännu i början av talet. Även om de högre gudarna i asatron så småningom försvann, så levde dess mindre väsen vidare i folktrons föreställningar om älvor, vättar, och tomtar och i tron på skogsrået, näcken, havsfrun med flera in i våra dagar och gör så alltjämt på sina ställen. När bonden satte ut en skål gröt till tomten på julnatten för att denne skulle se till djuren på gården, så utförde han en rit med urgamla anor, det som på vikingatid och tidig medeltid kallades blot.

Folktrons föreställningar om avlidnas själar och naturföreteelsernas andar återfinns i liknande skepnad hos många folk, och att de hos nordbor och övriga germaner varit väsentligen de samma intygas dels av överensstämmande folktro från yngre tid, dels av de gemensamma benämningarna för älva , mara , huldra , dvärg och näck. Om de germanska folkens gudatro finns några underrättelser ända från vår tideräknings början, och ett för dessa gemensamt drag är att utom träd , floder och berg vanligen tre, ibland fyra gudar uppges ha dyrkats: Caesar anger solen , Vulcanus elden och månen , Tacitus anger Mercurius , Hercules och Mars. I det saxiska doplöftet från talet avsvärjs " Thuner och Woden och Saxnot och alla de onda makter, som är i deras sällskap". I slutet av talet blommade återigen ett intresse för asatron upp. En andra våg kom på talet, och en tredje kom i samband med det ökande intresset för naturreligioner under talet. Det tydligaste exemplet är veckodagarnas namn, och även seden att fira midsommar och jul midvinter fanns i äldre tid.

Ebbe Schön skriver i sin bok Asa-Tors hammare om hur rester av asatron levde kvar i folksagor ännu i början av talet. Det rör sig inte om någon obruten tradition från förkristen tid, utan om fragment som överlevt i mer eller mindre förändrad form. Prefixet asa- åsyftande skandinavisk polyteism myntades av Nikolaj Frederik Severin Grundtvig i början av talet. Bildningen asatro finns tidigast belagd i svenskan i Carl Gustaf af Leopolds essä Om diktens bruk i poesien från cirka Begreppet nordisk sed myntades inom det som senare blev Samfälligheten för Nordisk Sed. Med Nordisk sed avses de folkliga traditioner som ännu i modern tid finns utanför kyrkans kontroll. Det handlar om de hedniska inslagen i folktron och har inget med Eddorna att göra. Termen forn sed särskrivet lanserades av Olof Frömund Ansheille i boken Frågor om asatro. Begreppet forn siður eller vor siður [ 11 ] används även på Island. I studien "Asatro i tiden" år konstaterar författaren att flertalet av dem som ingick i hans intervjuundersökning föredrar att använda begreppen "sed", "forn sed" eller "den gamla seden" framför "asatro.

Vissa förespråkare menar att begreppet asatro uppfattas vara färgat av dels kristna traditioners fokus på tro , dels dess inriktning på gudomen , i vars ställe man placerar asarna. När Norden blivit kristnat, talade man om tidigare traditioner som "forna". Uttrycket förekommer i avsnitt 77 "Om landsindelning och lagar i Svithiod" i Olav den heliges saga i Snorre Sturlassons Heimskringla nedtecknad på talet där det sägs:. En annan förekomst är i Njáls saga , avsnitt 93 "Den nya tron" isl. Brennu-Njáls saga, avsnitt Sagan skrevs mot slutet av talet men utspelar sig under åren Observera de begrepp som Bååth översätter trosskifte isl. Uttrycken ställs i kontrast till den nya tron, dvs.

Konvertera till asatron

Somliga anser dock att begreppet användes redan före kristendomens intåg på våra breddgrader. Liknande begrepp, evig sed, väg eller lag finner vi på många håll i världen. En tredje förekomst av begreppet är Egil och Asmunds saga , också den nedtecknad av Snorre Sturlasson på talet, som beskriver att edgång kunde ske under handräckning enligt forn sed: [ 19 ]. Ordet hednisk förekommer eventuellt som haithn i Wulfilas gotiska bibelöversättning från talet. Det används där som en översättning av grekiskans ord hellenis , "grekisk kvinna". Det är omstritt bland språkforskare om detta är samma "hednisk" som senare dyker upp i alla germanska språk, då som motsvarighet till grekiskans ethnikós , " tillhörande ett folk ", i betydelsen icke-kristen och icke-judisk. Oavsett den gotiska kopplingen är ordets etymologi omstridd. Det är eventuellt ett lånord från grekiskans éthnē , "folk". Ett annat förslag kopplar det till ordet hed.

Det skulle därmed vara ett inhemskt germanskt ord med samma betydelse som grekiskans ethnikós. En äldre tolkning av hed-kopplingen gör gällande att hednisk är en felöversättning av latinets paganus , som då skulle ha tolkats från sin rotbetydelse "lantlig", men det finns inget stöd för detta i historiska källor. Denna tolkning bygger på en felaktig uppfattning om att senantikens hedniska maktcentra fanns på landsbygden, och därigenom stod i kontrast till de tidiga kristna i städerna. I själva verket fanns även den hedniska makten i städer när detta ord framträder. Om grunden för den svenska och nordiska asatron är seder och traditioner så finns det även andra tolkningar och förhållningssätt i den moderna asatron. Rasistiska och nationalsocialistiska grupperingar har använt sig av asatron och dess symboler i politiska syften, oftast utan att ha någon religiös anledning även om exempel finns på kombinationer av religiösa och rasistiska föreställningar.

Det finns också grupper som använder asatron eller delar av den i ett större neopaganistiskt eller magiskt sammanhang. Forskare brukar göra en uppdelning av de asatroendes förhållningssätt till ras och etnicitet i tre kategorier. Lägger man till två kategorier till får man en ganska heltäckande bild av den moderna asatron. Se modern asatro i Sverige och modern asatro i USA. En skiljelinje i svensk asatro går mellan hedningar som lägger tonvikt på sed respektive sejd. Sedfolk betonar folktro, traditioner och sedvänjor med anknytning till forn sed.