Vad är demens

Alla anhöriga bör erbjudas enskilda stödsamtal med personal som har kunskap om demenssjukdomar. Det kan bli en delikat uppgift, särskilt om den sjuka gjort sin utredning utan att anhörig är informerad. Som utredare bör man förmå den sjuka att själv eller med hjälp informera anhörig. I denna fas upplever anhöriga som fortfarande lever tillsammans med den demenssjuke att de sällan någon egen tid. För de som bor åtskilda kan varje telefonsamtal innebära att det är polisen som ringer för att man har hittat henne irrande på någon gata eller att hemtjänsten ringer och berättar att något allvarligt har inträffat. Det är absolut nödvändigt för den anhörige att skaffa hjälp. Det kan vara dagverksamhet, hemtjänst eller avlastning. Den anhörige bör även gå med i nätverk, både nätverk där demenssjukdomen är i fokus och där den anhörige är i fokus. Det är viktigt att odla egna intressen. Det är också nödvändigt att berätta för andra om varför den sjuka beter sig som hon gör.

Personal som möter anhöriga behöver tid för att kunna svara på frågor och informera. Förr eller senare kommer den dagen då personen med demens måste flytta in på ett särskilt boende för resten av sitt liv. Den anhörige måste återigen genomgå en förändring på grund av demenssjukdomen. Man måste acceptera det ofrånkomliga att en period i livet är slut för alltid. Eftersom den som är sjuk sällan har förmågan att själv ge så stora delar av sin livshistoria blir det den anhörige som får ge den till personalen. För att övergången ska bli så skonsam som möjligt bör även den anhörige beredas delaktighet i omsorgen och vården. Som personal kan man bjuda in till informationsmöten både enskilt och i grupp.

Vad är demens?

Det krävs stor lyhördhet från personalens sida, eftersom den anhörige sällan är mottaglig för allt för mycket information. Det blir återigen en kris för den anhörige med förändringen. Den den sjuke är nu så pass sjuk att hon aldrig mer kommer att kunna göra något aktivt. Bor hon där hon blir väl omhändertagen och hon verkar förnöjd kan den anhörige lätt känna sig överflödig. Det är svårt att lämna över allt ansvar till andra. För den anhörige är detta ytterligare en omställning. Det gäller att mer och mer lämna den sjuka i personalens vård. Samtidigt finns relationen fortfarande kvar men nu det blir det en annan person man lär känna. Det finns även anhöriga som nu kommer ännu oftare till boendet för att man inte vill att den sjuka ska dö ensam. För en del anhöriga blir detta en stark påfrestning och då är det viktigt att personalen varligt försöker förmå den anhörige att även tänka på sig själv. Personalen å sin sida måste vara förstående för både för den anhörige som bestämt sig för att helt sluta komma på besök men också för den anhörige som tycker att det finns brister i omvårdnaden och lägger sig i arbetet.

I och med döden klipps definitivt bandet till den sjuka och till personalen. Även för anhöriga som för länge sedan slutat besöka den sjuka kommer dödsbeskedet oftast oväntat. Nu vet man att det är slut och att livet kan och måste gå vidare. Finns möjligheten och viljan kan anhörig och personal tillsammans göra i ordning den döda. Alla praktiska saker ska ordnas både på boendet och i hemmet. Den sista gemensamma handling som finns kvar är att gå på begravningen.

Tecken på demens hos kvinnor

Därefter bör både anhörig och personal avsluta sin kontakt. Däremot är det bra för vissa anhöriga att fortsätta att vara med i nätverk och på så sätt få möjlighet dels att avsluta sin relation dels att kanske hjälpa andra anhöriga. Birgitta Ingridsdotter, legitimerad psykolog med vidareutbildning i geropsykologi och existentiell psykologi. Hoppa till huvudinnehåll. Sjukdomens åtta faser. Irritationsfasen: Det finns en skillnad mot hur det varit Kännetecknas för den anhörige av irritation och missnöje. Orosfasen: Det händer om och om igen Problem som den sjuka har kan inte längre döljas för den anhörige. Känslostormsfasen: Uppenbart att något är fel Genom att sjukdomen nu har blivit uppenbar märker även utomstående att något inte stämmer. Aktivitetsfasen: Livet delas upp i ett före och efter diagnos Fasen kännetecknas av allt man måste göra.

De fyra a demens

Dygnet runt-fasen: Dygnet borde ha 36 timmar! Beslutsfasen: En skiljelinje — något måste hända Förr eller senare kommer den dagen då personen med demens måste flytta in på ett särskilt boende för resten av sitt liv. Ta hand om din mentala hälsa. En del studier påvisar ett samband mellan depression och ökad kognitiv ohälsa. Så var inte rädd för att söka hjälp om du känner dig nedstämd, har ångest eller lider av annan psykisk ohälsa. Och försök att inte stressa för mycket. Umgås och ha trevligt. Socialt engagemang gör hjärnan glad. Gör sånt du tycker är kul och meningsfullt för just dig. Engagera dig i den lokala schackklubben eller jobba som volontär på katthem, börja sjung i kör eller bara träffa släkt och vänner. Utmana dig själv. Gnugga geniknölarna och aktivera ditt sinne. Konstruera en ny möbel, lägg ett svårt pussel, skapa något konstnärligt. Spela spel som tvingar dig att tänka strategiskt. Att utmana din hjärna ger dig både kort- och långsiktiga kognitiva fördelar.

Varje år insjuknar ca 25 personer i Sverige i demenssjukdomar. Risken är stor att det nästa år är någon just du känner. Forskarna börjar nu sakta närma sig svaret på demensgåtan. Vill du hjälpa dem på traven så är en gåva till hjärnforskningen det enklaste sättet. Flera studier påvisar ett samband mellan regelbunden motionsträning och minskad risk för demens, så sätt på dig promenadskorna och ge dig ut. Forskarnas 10 enkla sätt att förebygga demens En tredjedel av alla demenssjukdomar skulle kunna förebyggas genom att göra små förändringar i hur vi lever. Ge en gåva till den livsviktiga Alzheimerforskningen kr kr kr. Kategori: Alzheimers sjukdom , Nyheter , Träning.

Hur dör man av demens

Swisha en gåva till 90 55 eller engagera dig på ett annat sätt. Stöd forskningen Stöd oss Egen insamling Starta. Hit går din gåva Så används din gåva Forskningsprojekt som stöds Forskningsframgångar. Om hjärnan Om hjärnan Diagnoser Fokusområden Forskning.