Afghanistan språk

Efter hans död splittrades hans välde genom strider mellan hans ättlingar, timuriderna. Den västra delen hade under talet sin huvudstad i Herat, som blev ett centrum för persisk litteratur och konst. Östra delen av nuvarande Afghanistan erövrades år av mogulfursten Babur , som härstammade från både Djingis Khan och Timur Lenk. När han erövrade Delhi och etablerade Mogulriket blev området kring Kabul en del av detta rike. Perserna behärskade västra delen kring Herat medan kontrollen över Kandahar växlade mellan de båda imperierna. Området norr om Hindukush behärskades av de uzbekiska khanaten i Chiva och Buchara. Han utropade provinsen Kandahar till ett självständigt kungadöme. Hans son Mahmud Hotaki fortsatte bekämpa perserna och utropade sig till till shah över Persien, men hans efterträdare förlorade både Persien och Kandahar till Persiens nye härskare Nadir Shah. De inbördes fientliga pashtunska stammarna i nuvarande Afghanistan enades för att bekämpa honom, men upproret slogs ned och Nadir Shah tvångsförflyttade en del av de upproriska stammarna till områden som än i dag bebos av deras ättlingar.

Därefter bröt den pashunske stamledaren Ahmed Durrani loss Afghanistan som ett självständigt rike. Ursprunget till dagens afghanska stat var det rike som bildades under Ahmed Shah Durrani , med Kandahar som huvudstad. Kring började riket falla samman, och utan stark överhet förvandlades stam- och klanhövdingar till självsvåldiga krigsherrar. Det enade riket återupprättades i början av talet av den pashtunske stamhövdingen Dost Mohammed. Att den svaga afghanska staten alls kunde bestå under talet var en effekt av stormaktsrivaliteten mellan Storbritannien och Ryssland , där Afghanistan kom att fungera som buffert. Konflikten mellan de båda stormakterna har av bland andra Rudyard Kipling kallats det stora spelet. Första anglo-afghanska kriget — ledde till att britterna accepterade emiren Dost Mohammed, men sedan gradvis tog över delar av landet som därmed förlorade sin kust. Efter andra anglo-afghanska kriget — blev Afghanistan i praktiken ett brittiskt protektorat utan rätt till egen utrikespolitik.

Han slog ned 40 uppror och har kommit att kallas "järnemiren" på grund av sin hänsynslöshet. Stormakterna bestämde hur Afghanistans gränser skulle dras utan att den svaga afghanska regeringen hade något att säga till om. Gränsen till brittiska Indien, Durandlinjen , drogs men har inte erkänts av den afghanska regeringen, något som har lett till ansträngda förbindelser med Pakistan sedan detta land blev självständigt Tredje anglo-afghanska kriget ledde till att Afghanistan blev självständigt från Storbritannien. Han tvingades abdikera efter ett uppror. Senare samma år togs makten av hans farbror Mohammed Nadir , som mördades och efterträddes av sin årige son Mohammed Zahir. Fram till styrdes landet i praktiken av kungens farbröder och — var hans kusin prins Mohammed Daoud Khan premiärminister. Hela Mohammed Zahirs regeringstid präglades av en långsam reformtakt, som undvek att provocera konservativa grupper. Från fanns en återkommande konflikt kring gränslinjen mot Pakistan, och Afghanistan knöts allt närmare Sovjetunionen när Pakistan stängde gränsen för viktiga varor.

Under och talen var Afghanistan ett av världens mest biståndsberoende länder, räknat per invånare. Mellan och kom 50 procent av biståndet från Sovjetunionen och 30 procent från USA. Konflikten med Pakistan och de avbräck den betydde för handeln gjorde att premiärministern prins Daoud tvingades avgå år Den nya författningen fastslog ett mer parlamentariskt statsskick med en form av konstitutionell monarki , dock med fortsatt kungligt inflytande i politiken. Staten reagerade för sent och myndigheterna agerade inkompetent, vilket ledde till stort missnöje. Vid den oblodiga militärkuppen år tog den tidigare premiärministern prins Mohammed Daoud Khan makten och utropade Afghanistan till republik och sig själv till president. En ny konstitution gjorde landet till en enpartistat, och Daoud genomförde utrensningar av kommunister från statsapparaten och militären. Sovjetunionen fortsatte dock att stå för en stor del av det bistånd som Afghanistan var helt beroende av.

Efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds alla andra politiska partier än det kommunistiska PDPA. Regimen utmanades av den USA- och Pakistanstödda mujaheddingerillan. Genom Central Intelligence Agency utbildades och beväpnades minst 35 mujaheddinsoldater. En del av dessa var frivilliga från andra länder. Samtidigt bekämpade olika fraktioner av PDPA varandra.

Afghanistan karta

Partiets förste president Nur Muhammad Taraki mördades hösten och efterträddes av Hafizullah Amin. När regeringen närmade sig kollaps invaderades Afghanistan, i december , av sovjetiska trupper. Amin dödades och ersattes av Babrak Karmal. År ersattes han som president av Mohammad Najibullah. Sovjetunionens invasion var början på det Afghansk-sovjetiska kriget som pågick fram till Sovjetiska trupper och den afghanska regeringsarmén bekämpades av en rad olika motståndsgrupper - mujaheddin - som var inbördes oeniga men förenades i strävan att driva ut inkräktarna. Kriget ödelade stora delar av landet, ledde till halverad produktion i det jordbruk som utgjorde landets basnäring och underminerade mycket av samhällets struktur och traditioner. Antalet afghanska dödsoffer i kriget är oklart - olika källor anger mellan och två miljoner människor. Ungefär sex miljoner flydde till grannländerna Iran och Pakistan. Uppskattningsvis 15 sovjetiska soldater miste livet i kriget.

Dessa förluster i kombination med Sovjetunionens förestående sammanbrott och omfattande internationella påtryckningar ledde till att de sovjetiska stridskrafterna drog sig tillbaka När de sovjetiska trupperna dragit sig tillbaka fortsatte kriget mellan motståndsrörelsen och Najibullahs regering, som fortfarande fick ekonomiskt stöd från Sovjetunionen. Stora delar av den kvarvarande statsapparaten föll sönder samtidigt som motståndsgrupperna inte förmådde ena sig kring en ny nationell ledning. Efter medlingsförsök från FN intog mujaheddin Kabul den 27 april Enligt den framförhandlade överenskommelsen skulle Najibullah lämna Afghanistan och en ny regering tillträda, men motståndsledarna kunde inte komma överens, Najibullah tog sin tillflykt till ett FN-kontor i Kabul och landet stod utan fungerande regering. Trots det långvariga kriget var Kabul i allt väsentligt intakt när sovjettrupperna lämnade staden. Efter Najibullahs fall började de tidigare nödtorftigt allierade motståndsgrupperna bekämpa varandra genom våldsamma strider inne i staden och även beskjutning utifrån.

Under och bekämpade de olika grupperna varandra med skiftande allianser som så småningom utmynnade i en sunnimuslimsk allians mot det shiamuslimska och hazariska Hezb-e Wahdat. Den hazariska civilbefolkningen blev måltavla för brutala krigshandlingar och övergrepp. De forna motståndsledarna agerade allt mer som självständiga krigsherrar som med våld tvingade till sig makt och förtryckte civilbefolkningen. Den islamistiska talibanrörelsen , med ursprung i koranskolor och USA-finansierade träningsläger i gränslandet mot Pakistan, började agera mot krigsherrarnas övergrepp och växte mycket snabbt till en stark militär kraft som intog Kabul. Som mest kontrollerade talibanerna 90 procent av landets yta. Ett område i nordöst kontrollerades av Norra alliansen , under ledning av Rabbani som av omvärlden fortfarande sågs som Afghanistans legitime president. Talibanerna införde islamistiska sharialagar och ändrade landets namn till Islamiska emiratet Afghanistan.

Talibanledaren Mohammed Omar fick titeln amir al-muminin de troendes härförare. Landet blev en fristad för Usama bin Ladins rörelse al-Qaida. I mars lät regimen skjuta sönder två 1 år gamla Buddhastatyer. Omvärlden rasade mot förstörelsen av dessa världsarvsförklarade kulturminnen. Amerikanska flygplan genomförde kraftiga bombangrepp som underlättade för Norra alliansen att närma sig Kabul norrifrån. USA satte också in drygt marksoldater. I december hade invasionsstyrkorna tagit kontroll över Kabul och större delen av landet, men talibansoldater flydde upp i bergen och fortsatte att göra motstånd. Vid årsskiftet enades afghanska ledare, talibanmotståndare, vid en konferens i Bonn om att bilda en interimsregering under Hamid Karzai. Han vann sedan presidentvalen och , det senare med lågt valdeltagande och hårda beskyllningar om valfusk. Styrkans mandat var att bistå president Karzais regering att upprätthålla lag och ordning samt att återuppbygga landets infrastruktur.

Efter invasionen fortsatte USA att ha ett stort antal soldater i Afghanistan och att lägga ned mycket stora summor pengar på kriget. En internationell givarkonferens arrangerades i London den 1 februari där Afghanistan fick löfte om 10 miljarder amerikanska dollar. Efter en utdragen process med ömsesidiga beskyllningar om valfusk fastställdes ett valresultat genom förhandlingar i oktober Resultatet blev att de två huvudkandidaterna till presidentposten delade upp makten mellan varandra. Ashraf Ghani utsågs till president och Abdullah Abdullah blev regeringschef. Resultatet blev en regering där de båda ledarna delade på departementen och där samarbetet och koordineringen fungerade dåligt. År kontrollerade talibanerna 10 procent av landet. År uppskattade Svenska Afghanistankommittén att talibanerna fanns i nästan hela landet och att regeringen och talibanerna vardera kontrollerade 20—30 procent av landet medan övriga områden var föremål för konstanta aktiv dispyter.

Även IS och andra upprorsgrupper agerar i Afghanistan. Sommaren förhandlade USA med talibanerna om ett tillbakadragande av amerikanska trupper, och i början av fattades en överenskommelse om förhandlingar som skulle inbegripa den afghanska regeringen. I september hölls presidentval, efter att ha skjutits upp flera gånger. Endast 1,8 av 9,6 miljoner registrerade väljare deltag i valet. Först i februari presenterades ett definitivt resultat som innebar att Ashraf Ghani vunnit med lite över 50 procent av rösterna. Den viktigaste motkandidaten Abdullah underkände resultatet med hänvisning till valfusk och i mars utropade sig både Ghani och Abdullah till president. Efter hot från USA om indraget bistånd kom man överens om en maktdelning som innebar att Ghani förblev president, Abdullah fick kontrollen över halva regeringen inklusive ansvaret för fredsprocessen och krigsherren och den tidigare vicepresidenten Dostum blev överbefälhavare marshal och fick en post i regeringen.

Totalt har mer än amerikanska soldater tjänstgjort i Afghanistan under perioden , många av dem i flera omgångar. USA:s försvarsdepartement anger att 2 amerikanska soldater har dödats och 20 sårats i strid. Minst civila har dödats eller skadats i kriget under perioden — Från hösten fördes fredssamtal mellan USA och talibanerna, som inte accepterade att Afghanistans regering deltog i samtalen. Det resulterade bland annat i att fängslade talibaner släpptes fria. Uppgörelsen skulle följas av samtal mellan talibanerna, regeringen och andra afghanska grupperingar, men några reella överläggningar har inte kommit igång. USA:s nyvalde president Joe Biden bekräftade i början av sin företrädare Donald Trumps beslut att dra tillbaka de amerikanska trupperna senast 11 september samma år, och huvuddelen av trupperna lämnade landet redan innan 1 maj. I maj började talibanerna intensifiera sin krigföring och i början av augusti erövrade de på mycket kort tid samtliga viktiga städer förutom Kabul.

Flera av städerna, exempelvis Mazar-e-Sharif och Jalalabad , överlämnades till talibanerna av de lokala makthavarna utan strid. Samtidigt kritiserade han Ghani för att fly landet [ 53 ]. Efter några veckor flydde han själv sedan till Tadjikistan för att där bedriva regeringen i exil [ 22 ] [ 54 ]. Den 18 augusti dödades minst tre människor som deltog i en demonstration mot talibanerna i staden Jalalabad när talibankrigare slog ned och besköt demonstranterna. Om offren skjutits ihjäl eller trampats till döds i paniken som bröt ut är oklart. Sommaren intog talibanerna i snabb takt alla större städer i Afghanistan. Den 15 augusti intogs huvudstaden Kabul och talibanerna utropade på nytt det Islamiska emiratet Afghanistan. I början av september presenterades den nya regeringen, som presenterades som tillfällig. Tillförordnad premiärminister blev mulla Mohammad Hassan Akhund , en av talibanrörelsens grundare. Sirajuddin Haqqani , ledare för det terrorstämplade Haqqaninätverket blev inrikesminister.

Till biträdande ledare utsågs mulla Abdul Ghani Baradar , som lett talibanernas politiska kansli i Qatar under de fredssamtal med bland andra USA som hållits där under åren innan maktövertagandet. Mulla Yaqoob , son till talibangrundaren mulla Omar , utsågs till tillfällig försvarsminister.

Så odlar du ärtor

Under talibanregimens första år vid makten har landets hazariska minoritet utsatts för en rad dödliga attacker, både från talibanerna och från ISIS-KP, "Islamiska statens" afghanska gren. Även andra etniska och religiösa minoriteter lever under hot, liksom kvinnor, journalister och människorättsförsvarare. I augusti bedömer det amerikanska museet till minne av förintelsen att Afghanistan är nummer fyra av de länder i världen som löper störst risk för massmord och grymheter mot civila. I november deklarerade talibanernas ledare Haibatullah Akhundzada att islamisk sharia-lag ska tillämpas fullt ut, vilket innefattar offentliga avrättningar genom stening, prygelstraff och avhuggna lemmar. De brott som kan straffas på dessa sätt innefattar bland annat äktenskapsbrott, stöld, avfall från islam och uppror. Efter sitt maktövertagande genomförde talibanerna gradvis restriktioner i kvinnors rätt att förvärvsarbeta och flickors rätt till utbildning. I december stängdes universiteten för kvinnliga studenter, med omedelbar verkan.

Sedan finns en konstitution för den internationellt erkända staten Islamiska republiken Afghanistan , vars regering störtades av talibanerna Den av talibanerna utropade staten Islamiska emiratet Afghanistan är inte mars internationellt godkänd. Afghanistan är medlem av FN sedan I december beslöt FN:s generalförsamling att varken acceptera den av talibanregimen utsedda FN-ambassadören eller någon representant för den regering som störtats av talibanerna. Demokratiindex som varje år beräknas av The Economist placerar år Afghanistan i kategorin "Auktoritära regimer". Afghanistan består av 34 provinser, eller wilayat. Regionerna styrs formellt av centralt utnämnda guvernörer. Registreringen av födelser är bristfällig i Afghanistan, och den gängse ID-handlingen tazkira innehåller inte födelsedatum. Tazkiror utfärdade före innehåller inte efternamn, eftersom efternamn inte ingår i afghansk namntradition. Födelsedatum kan anges på flera olika sätt eller inte alls, och många afghaner vet inte vilket datum de är födda.

Tazkiror har fram till varit av enkelt utförande och lätta att förfalska. Från har man i begränsad omfattning börjat utförda säkrare elektroniska id-kort e-tazkira. Enligt Uppsala konfliktdatabas var Afghanistan år det land i världen som hade störst antal döda i organiserat våld och väpnad konflikt. Nästan 26 människor dog av sådant våld, det största antalet sedan Under första halvåret var antalet konfliktrelaterade dödsfall nästan 14 , varav 96 procent berodde på konflikten mellan regeringen och talibanerna. Enligt FN var de civila förlusterna mellan juli och september 1 döda och 3 skadade, en nivå som betecknades som "utan motstycke" med "totalt oacceptabelt" våld. Förlusterna var 42 procent högre än under samma period året innan, och FN lade det största ansvaret på grupper som talibanerna och terrorrörelsen IS. Under var Taliban den terrorgrupp i världen som dödade flest människor, enligt Vision of Humanity 6 personer. I Afghanistan agerade också den afghanska grenen av IS, som var världens fjärde dödligaste terrorgrupp med mer än tusen döda i terrordåd.

Detta gjorde Afghanistan till det land som var värst drabbat av terrorism, mätt i antalet döda. På grund av säkerhetsläget har svenska utrikesdepartementet sedan avrått från alla resor till Afghanistan. Huvuddelen i nedanstående avsnitt kommer från den rapport som publicerades i december , alltså innan talibanernas maktövertagande Den afghanska regeringen islamiska staten Afghanistan har länge varit i försvarssituation mot talibanerna. I juli kontrollerade regeringen cirka 65 procent av landet. I september fanns i landet uppskattningsvis 20 internationella soldater inom den Nato -ledda styrkan Resolute Support. Under gjorde talibanerna ingen stor våroffensiv som tidigare år, utan genomförde en mängd mindre attacker. De attackerade även provinshuvudstäderna i Farah och Ghazni , enligt Lifos tolkning som en demonstration inför befolkningen av sin egen styrka och svagheten hos den valda regeringen, som talibanerna ser som USA-kontrollerade marionetter.

Antalet totala dödsoffer under januari—augusti var klart högre än motsvarande period , medan antalet civila offer var något lägre. Lifos såg dock en ökande risk för civilbefolkningen att drabbas av självmordsattacker och andra sprängdåd och av regeringens flygbombningar. Speciellt pekade man på sekteriska attacker mot landets shiamuslimska minoritet i västra Kabul och i Herat. LIfos rapporterarde i slutet av att huvudstaden Kabul var under regeringskontroll men trots detta hade utsatts för ett ökande antal självmordsbombningar som var och en har skördat många offer. Invånarna i Kabul upplever en stor otrygghet som begränsar deras rörlighet i staden. Det största antalet civila dödsfall inträffade i Kabul samt i provinserna Nangarhar , Ghazni, Faryab och Helmand. Lifos såg en stor krigströtthet hos befolkningen och uttrycker försiktiga förhoppningar om förhandlingslösningar på konflikten, men betonade att detta i så fall är på lång sikt, bland annat för att IS har etablerat sig i Afghanistan och inte var intresserade av förhandlingar.

Som ett tänkbart värre scenario såg Lifos riskerna för ökat sekteristiskt våld mot den shiamuslimska hazariska minoriteten, som befaras försvara sig med vapen. Vid halvårsskiftet fanns enligt uppskattningar nästen 1,5 miljoner internflyktingar i Afghanistan. Vissa av dem har lämnat sina hem eftersom torka gjort det omöjligt att försörja sig, men de flesta har flytt på grund av det pågående våldet. De flesta internflyktingarna har tagit sin tillflykt till större städer inom sitt närområde. I början av fanns cirka 5 miljoner afghanska medborgare i grannländerna Iran och Pakistan. Under första halvåret återvände drygt en halv miljon av dem till Afghanistan. Huvuddelen av dem återvände från Iran, där det på grund av den politiska och ekonomiska utvecklingen blivit allt svårare för afghanska flyktingar att försörja sig. Återvändare från övriga världen var mycket färre. Enligt uppgifter från Eurostat återvände 4 afghanska medborgare från EU år , och uppgick antalet till 8 De studier och uppföljningar som har gjorts visar att många av de som återvänt från Europa har en vilja att återigen lämna Afghanistan.

Det finns också uppgifter om att personer som har sin familj i Iran tenderar att relativt omgående lämna Afghanistan och ta sig till Iran. Möjligheten till försörjning och sysselsättning är generellt sett sämre för internflyktingar och återvändare jämfört med befolkningen i stort. En del av återvändarnas svårigheter beror på att det är svårt att etablera sig och hitta jobb och bostad på en ny plats i Afghanistan utan ett nätverk bestående av familj, släkt eller nära vänner. Bristen på rent vatten är generellt ett stort problem, som förefaller drabba internflyktingar och återvändare hårdare än befolkningen i stort. I en rapport om situationen per 31 december konstaterar svenska utrikesdepartementet att situationen i Afghanistan är svår vad gäller mänskliga rättigheter. Rättssystemet har stora brister, både på grund av begränsad kapacitet och utbredd korruption. Många afghaner saknar grundläggande rättssäkerhet. Kvinnor och barn är extra utsatta.

Enligt konstitutionen har kvinnor samma rättigheter som män, men diskriminering, grova kränkningar och våld är vanligt förekommande i synnerhet utanför större städer. Hederskultur, inklusive hedersbaserat våld och stark kontroll av släktingar förekommer och påverkar kvinnors möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna negativt. Afghanistans oberoende människorättsorganisation AIHRC presenterade i juli uppgiften att 83 civila blev dödade eller skadade i krigshandlingar under Bland annat dödades 25 personer, däribland 16 nyförlösta mammor, vid en attack mot Läkare utan gränsers förlossningsklinik i Kabul i maj. Under första halvåret dödades nästan 1 civila och 3 skadades, vilket var en procentig ökning mot samma tid året innan. Afghanska regeringen och dess utländska alierade låg bakom en fjärdedel av alla civila offer. Efter NATO-truppernas tillbakadragande under våren inledde talibanerna en stor offensiv och våldet ökade kraftigt. Afghanistan saknar kust och gränsar till sex länder: Iran och Turkmenistan i väster, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr, Pakistan i öster och söder samt Kina en kort gräns i nordost.

De flesta gränserna fastslogs under talet genom fördrag mellan stormakterna Ryssland och Storbritannien och skär till stor del rakt igenom områden med enhetlig historia och befolkning. Gränsen i norr utgörs av floden Amu Darja , som delar den gamla provinsen Baktrien. Den smala Wakhankorridoren i nordöst har en kort gräns mot Kina och tilldelades Afghanistan för att Ryssland och Brittiska Indien inte skulle gränsa till varandra. Gränsen i öster innebär att de pashtunska områdena delas mellan Afghanistan och Pakistan och är fortfarande omstridd. Gränsen mot Iran fastslogs slutligt först I dess södra del är frågan om fördelningen av Helmandflodens vatten ett problem i relationen mellan grannländerna. Från bergsmassivet Hindukush i nordöstra delen av landet sträcker sig bergskedjor åt väst och sydväst. De utgör gränser mellan landets regioner och täcker en stor del av landets yta.

Afghanistan kultur

Den högsta punkten är berget Nowshak som når 7 meter. Slättland täcker landets norra och sydvästra delar. Drygt 12,3 procent av landets yta, eller 8 miljoner hektar , består av odlingsbar mark, varav mer än hälften är konstbevattnad. Större delen av Afghanistan är fattigt på nederbörd. Endast vattnet från Kabulfloden och dess bifloder når havet, via Indus i Pakistan. Många av Afghanistans vattendrag är endast periodvis vattenförande. Afghanistan har inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Torka råder i stora delar av landet, vilket gör att färskvattentillgången blir begränsad. Kabul hör till de städer i världen som är värst drabbade av luftföroreningar, och forskningsgruppen State of Global Air beräknar att luftföroreningarna skördade 26 liv i Afghanistan under år Afghanistan ligger i ett geologiskt aktivt område i kanten av den Eurasiska kontinentalplattan , och det är ständigt risk för jordbävningar som i sin tur kan förorsaka jordskred i den branta terrängen.

Afghanistan var Asiens fattigaste land och helt beroende av utländskt bistånd. Enligt Världsbanken kom 96 procent av de offentliga utgifterna från utländska givare. Landet är ett outvecklat agrarland med låg medellivslängd. Decennier av krig har raserat en stor del av de tidigare reformerna och lamslagit näringslivet. Landet har stora, ännu outnyttjade naturresurser, bland annat kol och järnmalm och riklig tillgång på vattenkraft. I norr utvinns stora mängder naturgas; huvuddelen exporterades tidigare till Sovjetunionen. Industrin är svagt utvecklad och omfattar mest lätt produktion livsmedel, textilier, byggnadsmaterial. Betydligt mer än hälften av befolkningen lever av jordbruk och boskapsskötsel. Konstbevattnade odlingar i floddalarna ger spannmål, grönsaker, sydfrukter och bomull. Karakulfåren ger pälsverk persian och ull, som används för tillverkning av de berömda afghanmattorna. Opiumodling och -export uppskattas motsvara procent av BNP. Valutan är afghani AFN Växelkursen för 1 afghani var i februari cirka 13 öre.

Jordbrukssektorn är den största i landets ekonomi. Uppgifterna om hur stor del av befolkningen som lever på jordbruk varierar mellan 60 procent [ 93 ] och mer än 70 procent. Den ligger utspridd i dalarna och på slätterna runt de större städerna. Ungefär hälften av den tillgängliga jordbruksmarken utnyttjas, och av den är cirka 26 procent konstbevattnad. Jordbruksproduktionen är mycket lägre än vad den skulle kunna vara med mer utvecklade metoder och konstbevattning. Våren uppskattade FAO att nästan 2,2 miljoner människor lever i kronisk livsmedelsosäkerhet, och av dem riskerar 1,4 miljoner att drabbas av akut livsmedelsbrist på grund av torka. Enligt en uppskattning fanns det i mitten av talet ungefär 20 sådana tunnlar i landet. De underhölls av de bybor som använde dem. Vete är den viktigaste grödan. Dessutom odlas korn, maj och ris. Bomull för avsalu odlas främst i norr och längs Helmandfloden. På konstbevattnad jordbruksmark odlas frukt och grönsaker för export och för de lokala marknaderna.

Saffran är världens dyraste krydda. Den saffran som odlas i Afghanistan bedöms ha mycket god kvalitet och regeringen uppmuntrar odling av saffranskrokus som ett alternativ till opievallmo. Exporten av saffran är fortfarande liten men har ökat kraftigt under de senaste åren Jorden i området kring Herat bedöms vara särskilt lämpad för odling av saffran. Boskap är en viktig källa till inkomster och livsmedel för Afghanistans jordbrukarfamiljer, som håller får, getter och nötboskap framför allt för husbehov. Yoghurt, hårdost och färskost tillverkas och säljs av småproducenter, men som helhet är mejeriproduktonen låg och dåligt koordinerad. För nomaderna kuchi är djuren den främsta inkomstkällan. I norra delarna av landet föder man upp karakulfår , vars nyfödda lamm slaktas för sin tätlockiga päls som säljs under namnet persian. En rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar att antalet djur hade minskat kraftigt sedan och att 60 procent av kuchi-hushållen hade förlorat all sin boskap.

I Afghanistan odlas 80—90 procent av all världens opium , vilket gör landet till världens största producent av denna råvara till bland annat heroin. Opiumskörden var omkring 9 ton. Över hälften skördades i södra delen av landet, och hela 44 procent enbart i provinsen Helmand. Uppskattningsvis odlas opium på hektar jordbruksmark. Tillverkningsindustrin i Afghanistan är mycket liten och framför allt inriktad på förädling av jordbruks- och boskapsprodukter. Viktigast är bomullsindustrin, som dock inte tillgodoser det inhemska behovet. Det finns också industriell tillverkning av konstgödsel, cement, socker, vegetabilisk olja och ylletyger. En mängd konsumtionsprodukter tillverkas i hantverksbaserad småindustri. Afghanska mattor tillverkas hantverksmässigt för export, och andra hantverksprodukter är koppar-, läder och guldsmedsarbeten. Industri, gruvdrift och byggverksamhet beräknas svara för en dryg femtedel av Afghanistans BNP. Afghanistans främsta naturtillgångar är olja och naturgas.

Det finns också koppar , järnmalm och andra mineraler. Majoriteten av naturgasen används inom landet. Oljan finns främst i norr. Den får utvinnas genom ett avtal med ett kinesiskt bolag, men utvinningen försvåras av väpnad konflikt i de aktuella områdena Kopparfyndigheten i Aynak antas vara världens näst största icke exploaterade fyndighet. Ett exploateringsavtal finns med ett kinesiskt bolag, men utvinningen har ännu inte påbörjats. Amerikanska forskare konstaterar efter en inventering att Afghanistan förutom koppar och järn har mycket rika fyndigheter av guld , silver , aluminium och andra metaller. Exempelvis finns i Helmandprovinsen en enorm mängd värdefulla sällsynta jordartsmetaller. Afghanistans lagliga export av varor och tjänster svarade år för endast sju procent av BNP. Den illegala ekonomin med opiumproduktion, smuggling och internationell handel med heroin beräknas motsvara procent av BNP och skapar vinster som framför allt går till smugglare och deras kontakter inom politiken.

Afghanistan har år kapacitet att generera megawatt el, varav ungefär 49 procent vattenkraft, 39 procent gas- och oljeeldade kraftverk, och 12 procent ifrån mindre dieselgeneratorer. Tillgängligheten för vattenkraften är cirka 40 procent på grund av variationer i vattentillgången. Projektet CASA syftar till att bygga ett gemensamt elsystem i regionen. Endast 30—34 procent av landets invånare har tillgång till elektricitet via elnäten. Integrity Watch Afghanistan kritiserar regeringen för att inte bygga ut resurserna som beslutat och menar att detta främjar korruption och är en viktig orsak till landets svaga ekonomi. Regeringen tillbakavisar kritiken. Naturgasreserverna har uppskattats till miljarder kubikmeter och var tidigare en viktig exportprodukt, oljereserverna till 1,9 miljarder fat och kolfyndigheterna till miljoner ton. I Hindu-Kush-området finns geotermiska källor. Ingen folkräkning har gjorts sedan och siffrorna bygger på uppskattningar.

Då det saknas en aktuell och genomgripande folkräkning varierar uppgifter om folkmängden och folkgruppernas procentuella andel [ ] och all statistik om Afghanstan innebär mycket osäkra siffror. Enligt Svenska Afghanistankommittén har Afghanistan år mellan 26 och 33 miljoner invånare, varav 45 procent är under 15 år och 1,5—2,5 miljoner nomader. Befolkningen utgörs av fyra större och ett trettiotal mindre folkgrupper. En källa från uppgav att pashtuner utgjorde 62,73 procent av befolkningen. De andra folkgrupperna som nämndes var tadzjiker 12,4 procent , hazarer 9 procent , uzbeker 6 procent aimaker 2,68 procent och turkmener 2,69 procent. Huvuddelen av befolkningen år c. Tätast befolkade är provinserna kring huvudstaden Kabul och Jalalabad i öster, slätten kring Kunduz i norr, området kring Herat i väster samt floddalarna i de sydliga provinserna Kandahar och Helmand. Urbaniseringstakten är stor med snabbt växande flyktingläger för internflyktingar.

I ett land med en sådan etniskt mångfald som Afghanistan har den gemensamma religionen , islam , spelat en viktig roll för att ena de olika folkgrupperna. Omkring 80 procent av befolkningen är sunnimuslimer , 19 procent är shiamuslimer och cirka 1 procent har annan trostillhörighet. Afghanistan har en av de högsta befolkningsandelarna i världen som varken kan läsa eller skriva. Andelen läskunniga varierade mellan olika delar av landet. För män var läskunnigheten högst i Kabul med 68 procent och lägst i Helmand med 41 procent. Islamisk utbildning har funnits i Afghanistan lika läge som islam, alltså sedan talet. Moskéskolor finns idag i varje by och stadskvarter och besöks av praktiskt taget alla barn i förskoleåldern, både pojkar och flickor. De får lära sig bokstäver och siffror och får en del grundinformation om Islam. Nästa steg är koranskolan , där eleverna lär sig recitera koranen. Dessa skolor drivs traditionellt av byrådet. Nästa steg av den islamska skolan, madrasan är på högstadie- och gymnasienivå och bedrivs idag av staten.

Det finns också islamisk utbildning på universitetsnivå, som kan leda till arbete som domare eller advokat i islamisk lag sharia. Den är öppen för både män och kvinnor. Sexårig skola enligt västerländsk modell startade i Kabul för pojkar och för flickor. Bara ungefär 3 flickor i hel landet gick i skolan. Av dem var ungefär flickor. Nästan alla flickskolor fanns i större städer. På grund av bristande finansiering, osäkra skolbyggnader, kulturella normer och en stor mängd icke ackrediterade lärare återstod det dock ännu omfattande problem med utbildningen i Afghanistan. Bristen på kvinnliga lärare var ett problem för vissa afghanska föräldrar, framförallt i mer konservativa områden, då de inte ville att deras döttrar skulle undervisas av män. Enligt Världsbanken fanns i slutet av över privata och statliga universitet och högskolor med totalt över studerande. Kvaliteten varierade mycket och de allra flesta av institutionerna var relativt nystartade.

År fanns bara drygt tio motsvarande institutioner med uppskattningsvis 10 studenter. Efter talibanernas maktövertagande augusti har universitetens möjligheter att arbeta begänsats. I februari hade minst universitetslärare lämnat landet. Afghanistan är ett av de sista i världen där det fortfarande sprids polio, om än i liten omfattning. Malaria och tbc är vanliga, liksom diarrésjukdomar förorsakade av bristen på rent vatten. Coronaviruspandemins utbrott i Iran fick många tusen exilafghaner att återvända från Iran till Afghanistan. Internationella organisationen för migration IOM beräknade den 18 mars att det handlade om människor sedan virusutbrottet. Ministeriet befarade att av dem skulle dö. En nationell undersökning indikerar att mellan 2,5 och 2,9 miljoner afghaner använder droger, vilket motsvarar cirka 11 procent av befolkningen. Mellan 1,9 och 2,3 miljoner brukar opioider, motsvarande 7 procent av befolkningen. Undersökningen fann droganvändning i 31 procent av alla hushåll.

Enligt FN är Afghanistan ett av världens mest ojämlika länder. Huvuddelen av alla kvinnor är förtryckta av patriarkala sedvänjor och kvinnor diskrimineras inom utbildning, politik och arbetsmarknad på grund av en utbredd kvinnodiskriminerande kultur. Afghanistan var tidigt ett starkt patriarkalt samhälle, men kvinnors ställning har varierat beroende på tidsperiod, kultur, region och etnisk grupp. Från införandet av islam , som ägde rum gradvis från , präglades kvinnors ställning av en hederskultur influerad av såväl islam som av den förislamska pashtunwalikoden. Hederskulturen krävde att kvinnor så långt möjligt levde i purdah isolerade från kontakt med män utanför familjen, antingen genom att täcka sig med slöja eller i ett faktiskt harem. Detta tillämpades dock olika strängt utifrån region och etnisk grupp. Nomadkvinnor kunde till exempel synas offentligt, och bar slöjor som inte dolde deras ansikten eller hela deras hår.

Kvinnor spelade ingen offentlig roll i samhället. Liksom i andra muslimska riken fanns det dock kvinnor som blev kända som diktare, ett yrke som kunde utövas från inuti ett harem: bland dem Ayesha Durrani. Det fanns också kungliga hustrur och konkubiner som utövade inflytande över politiken inifrån det kungliga haremet, som Zarghona Anaa , Mirmon Ayesha och Babo Jan. Afghanistans monarker hade enligt sed ett stort harem med fyra officiella hustrur samt många fler inofficiella bihustrur för att stärka stamdiplomatin, utöver slavinnor kallade kaniz och surati , övervakade ghulam bacha eunucker. En viss begränsad förändring inleddes på talet av den då västvänlige monarken Amanullah Khan lät sin drottning Soraya och sina systrar visa sig offentligt utan slöja som ett sätt att uppmuntra kvinnors frigörelse. Dessa reformer var dock tillfälliga eftersom alla återkallades när kungaparet avsattes Efter andra världskriget såg den afghanska regeringen behov av en modernisering av samhället, och återupptog kvinnorörelsen genom grundandet av Women's Welfare Association En rad reformer infördes av premiärminister Mohammed Daoud Khan med stöd från kung Zahir Shah : kvinnor tilläts gradvis studera och yrkesarbeta, fick tillstånd att studera vid Kabuls universitet och anställdes vid statliga företag.

Fram till hade nästan inga kvinnor i Kabul eller övriga landet visat sina ansikten utanför hemmet. På självständighetsdagen i augusti närvarade drottning Humaira Begum , prinsessan Bilqis och premiärministerns fru vid en militärparad utan slöjor. Detta innebar att slöjtvånget och könssegregeringen i praktiken upphävdes inom den urbana medel- och överklassen, där kvinnorna efter detta följde kungafamiljens exempel och började klä sig västerländskt. Kvinnlig rösträtt infördes i års konstitution och kvinnor valdes in i parlamentet. Under och talen var ett växande antal kvinnor verksamma på alla nivåer i samhället: inom politiken, militären och rättsväsendet, och klädde sig i moderna kläder. Alla dessa förändringar var dock i praktiken reserverade för en liten minoritet inom städernas bildade medel- och överklass, medan den överväldigande majoriteten afghanska kvinnor inte berördes av dem. Mellan och styrdes Afghanistan av en kommunistregim som i enlighet med kommunistisk ideologi stödde jämlikhet mellan könen.

Kommunistregimen försökte genom sin kvinnoorganisation Democratic Women's Organisation of Afghanistan DOAW införa kvinnors rättigheter för kvinnor inom alla samhällsklasser, både inom staden och på landsbygden. Detta mötte hårt motstånd i regioner där det ansågs vara oanständigt för en flicka eller en kvinna att ens visa sig utanför hemmet. Kommunistregimens tvångsåtgärder för kvinnors rättigheter var en av de faktorer som ledde till en islamistisk motståndsrörelse på landsbygden, Mujaheddin , som kraftig motsatte sig de rättigheter för kvinnor som stöddes av kommunisterna. När kommunistregimen föll och ersattes av en regering med målet att islamisera samhället, resulterade detta i en kraftig reaktion mot kvinnors rättigheter i Afghanistan. Den nya regeringen utfärdade ett dekret som uppmanade myndigheter att avskeda kvinnliga anställda, påbjöd att kvinnor skulle bära slöja och inte borde visa sig utomhus utan sin makes tillstånd och närvaro.

Under Taliban -regimens styre förlorade kvinnor rätten till utbildning och arbete och var förbjudna att lämna hemmet utan en manlig släkting eller att vistas i offentliga miljöer utan en heltäckande slöja. I synnerhet på landsbygden i de södra och östra delarna av landet präglas livet av de normer och regler som kallas pashtunwali. Det innebär bland annat att mannen har ansvaret att försörja och skydda sina kvinnliga familjemedlemmar i syfte att försvara sin egen heder, ära och rykte. Afghanistan Independent Human Rights Commission rapporterar att upp emot 80 procent av alla äktenskap äger rum utan samtycke från bruden som i nästan hälften av fallen är under 18 år. Mellan 60 och 80 procent av alla äktenskap är tvångsäktenskap. Enligt organisationens intervjuer med överlevande kvinnor som försökt begå självmord var den vanligaste orsaken att undslippa äktenskapet. Det finns också en tradition med bytesäktenskap, alltså att ett syskonpar bror och syster gifts bort med ett syskonpar från en annan familj, men detta är idag mindre vanligt förekommande.

Afghanistan har en hög andel äktenskap mellan personer som är släkt. En studie från i åtta provinser visade att äktenskap mellan kusiner i första led utgjorde 28 procent av alla äktenskap, äktenskap mellan dubbelkusiner utgjorde 7 procent och äktenskap mellan sysslingar utgjorde 6 procent av alla äktenskap. Majoriteten av Afghanistans kvinnor bor på landsbygden och en stor del av dem är fattiga. Deras liv präglas av hårt arbete, låg utbildning och låg förväntad livslängd. I Afghanistans historia nämns ett fåtal kvinnor som spelat en stor politisk roll och även kvinnliga makthavare: Timuriddrottningen Gauhar Shad c:a — i Herat spelade en stor politisk roll. Drottning Soraya , som var gift med det självständiga landets första kung Amanullah, hade stort politiskt inflytande — Hon var utbildad i Damaskus och dotter till en journalist och författare som levt många år i Europa och Syrien. Soraya var sin mans enda fru, vilket bröt mot traditionen.

Hon deltog aktivt i regeringsarbetet och var förmodligen Afghanistans mest inflytelserika kvinna någonsin. Det är inte heller självklart hur en etnisk grupp ska definieras. Det är till exempel inte ovanligt att människor gifter sig över etnicitetsgränserna. Då säger traditionen att det är mannens etniska tillhörighet som räknas. Men några huvuddrag när det gäller folkgrupperna kan trots detta ändå vara värdefullt att ha viss kännedom om. De fyra största folkgrupperna är pashtuner, tadzjiker, hazarer och uzbeker. Pashtunerna, som beräknas utgöra procent av befolkningen, är den största folkgruppen. De flesta pashtuner bor i de södra och östra delarna av landet och talar pashtu, ett av Afghanistans två officiella språk. Även i Pakistan finns en stor pashtunsk befolkning. Det finns även en betydande pashtunsk minoritet i norra Afghanistan som i början av talet utsattes för grova övergrepp efter talibanernas fall. Den näst största gruppen är tadzjiker som utgör cirka 25 procent av befolkningen.

De bor framför allt i norr och nordöst och i städerna. Även i Heratprovinsen i väster finns en stor tadzjikisk befolkning. De flesta tadzjiker talar Afghanistans andra officiella språk, dari afghansk persiska. Uzbekerna, som utgör cirka procent av befolkningen, bor främst i de norra delarna av Afghanistan och talar dari och uzbekiska. Hazarerna utgör ungefär procent av befolkningen och är i majoritet i provinserna Bamiyan och Daikundi, men betydande hazaraminoriteter finns också i provinserna Wardak, Ghazni, Samangan och Kabul. Sedan slutet av talet bor också många hazarer i Pakistan och Iran. Till skillnad från de flesta andra grupper i Afghanistan som är sunnimuslimer, är majoriteten av hazarerna shiamuslimer. Hazarernas språk är hazaragi, en persisk dialekt, men de flesta talar även dari. Olika makthavare, grupper och extremister har sedan slutet av talet förföljt och diskriminerat hazarer och genomfört massavrättningar. Efter talibanregimens fall ljusnade situationen för hazarerna, men de utsattes fortfarande för kidnappningar, våld och förföljelse.

På senare år har ett flertal terrorattacker riktats mot folkgruppen, IS har tagit på sig ansvaret för flera av dåden. Det förekommer rapporter om fördrivningar och förföljelse av hazarer. Många av de afghaner som flytt och migrerat till Europa och Sverige de senaste åren har varit hazarer. De motsättningar som har funnits historiskt mellan olika etniska grupper kan ibland leva vidare i Sverige och i andra länder. Det finns ytterligare en rad mindre folkgrupper i Afghanistan — turkmener, araber, kirgiser, nuristanier med flera.